Att förse andra familjer med några av livets finaste och lyckligaste ögonblick i fotoformat är det bästa jobb man kan ha. Det är mer än ett jobb, det är en slags livsuppgift för mig. Det har blivit det.

Nu vill jag bara önska alla er som läser detta ett gott nytt 2012 och samtidigt tala om att livet är så otroligt ljust. Jag kan inte vänta tills säsongen drar igång, och få presentera er några av de coolaste brudpar ni kan tänka er! Jag har redan träffat alla som har spikat och bokat och är så tacksam för att få dela er stora dag. Stor varm kram till er!

Och till er kära kunder från 2011, här blir det bildkavalkad igen! Varmt tack igen för ert förtroende och fina omdömen.

Sofia & Janne 20110820

Detta var mitt kortaste bröllopsjobb någonsin. Vi var klara inom 1 timme, men så var ju Sofia & Janne så enklaView full post »

Linda & Mats 20110820

När jag träffade Linda & Mats första gången kände jag på mig att det skulle bli ett av mina favoritjobb! ViView full post »

Tvillingar tvillingar, lika som bär

Tvillingar, babyfoto, 6-månadersfoto, porträtt, bebisbilder, fotograf NorrköpingView full post »

Lilla familjen

Barnfotografering, Norrköping, FamiljefotograferingView full post »

Jennie & Henrik 20110819

Regnet öste ner när jag körde till det vackra slottet Mauritzberg ute på Vikbolandet, och det slutade inte när jagView full post »

Cecilia & Mikael

Bröllop, Norrköping, Fotografering, PorträttView full post »

Stammisar

Familjefoto, Bröllopsfoto, Stockholm, Porträtt, Barnfoto, Fotograf Norrköping, Fotograf BebisView full post »

Familjebilder från Stockholm

Familjefoto, fotograf Stockholm, Fotograf barn, familjebilderView full post »

Charlotte & Lachlan

Stavsjö 20110618View full post »

Kim & Håkan

Bröllopsfotografering, Porträtt, Norrköping, AbborrebergView full post »

Lina & Mattias

Bröllop, Fotografering, Söderköping, PorträttView full post »

Carls dop

Igår spenderade jag dagen i Stockholm och jobbade i Stefans kyrkan där Carl döptes. För några veckor sedan fotadeView full post »

fotograf: Efraim Höglund

Mitt företag har funnits sedan hösten 2008 och har jobbat med en rad olika inriktningar av foto. Till en början satsade jag på konsertfoto eftersom jag i grunden är musiker och alltid sysslat med det.Jag frilansade för festivalphoto.net och fick chans att fotografera på Peace&Love festivalen 2008, men också på Alicia Keys spelning på Hovet. Inte minst gav det mig möjlighet att få träffa min stora idol Anders Fridén i In flames

Därefter träffade jag Rolf Hedman som introducerade mig för studiofoto, framför allt modellbilder. Han lärde mig allt han kunde om ljussättning och teknik och jag började plåta mer och mer modeller.

När jag fick chansen att jobba hos Fotograf P.O Bejsjö i Solna tog jag den och stannade i två år. Där blev jag lärd allt jag någonsin behövt veta om företagande och fotobranschen, så pass mycket att jag vågade ta mer jobb och klara mig på egen hand.

Parallellt med jobbet i P.Os ateljé frilansade jag ett par dagar i veckan på Modelhouse fotostudio i Stockholm. Där fick jag lära mig att jobba under press och utan tid för redigering – allt skulle sitta som en smäck direkt i kameran. Ljussättning och att hantera kunder blev nya verktyg att lägga i erfarenhetslådan.

Hösten 2010 slutade jag mina jobb i Stockholm efter 2 mycket lärorika år. Jag reste till min pojkvän i Australien för att stanna i 6 månader och lära mig andra delar av livet. Där fick jag också lite mer insikt i vad jag skulle vilja göra mer än att fota.

Det hela resulterade i att jag tackade ja till min plats på Högskolan i Gävle och har precis börjat programmet International Social Work, en utbildning som gör mig till socionom med internationell inriktning, där allting görs på engelska för att förbereda för en karriär som definitivt kommer att präglas av att resa.

Många frågar mig: Men var inte du fotograf? Jag svarar: jag ÄR fotograf. Men jag ser inte varför en utbildning i hur man jobbar med människor kan stänga dörren till bättre bilder och framförallt en bättre fotograf. Mitt jobb slutar inte här, det har bara tagit en annan riktning. En väg som jag tycker är mer spännande, eftersom jag numera endast tackar ja till de jobb jag vill göra.
Som ni kan se är många av dem bröllopsjobb.

Brevik Senior/ICEP-läger. Ett internationellt läger med deltagare och ledare från Camp Becket & Chimney Corners YMCA i USA.

Mer bilder kommer senare, men jag överlevde trots blandat väder och psykiska utmaningar och faktum var att det var troligtvis en topp-10 bästa veckan i mitt liv!

Egentligen skulle jag varit ledare för ytterligare ett läger sista veckan (som är nu) men har åkt på halsfluss och ligger hemma och kurerar mig.

Mer bröllop och spännande jobb väntar nästa vecka! Är så taggad!

Såg en dokumentär idag om elefanter. Den gjorde mig väldigt bekymrad och faktiskt rädd. I Pilanesberg Nationalpark i Sydafrika som jag besökte under min tid som volontär hade man sett elefanter attackera och döda noshörningar. Man hade ingen aning om hur detta beteende uppkommit, förrän man började öppna sina vyer och tänka mer psykologiskt. Man har börjat se forskning som visar på att elefanter lider av posttraumatisk stress precis som människor.

För 20 år sedan gjorde man ett försök med omplacering av elefanter i delar av Sydafrika, då de börjat förstöra mark för bönderna. De sköt de äldsta i flocken och lät de yngsta hamna i olika nationalparker. Rent praktiskt sett bevittnade de små elefanterna sin familj bli slaktad från en helikopter för att sedan bli kidnappad till en främmande plats. Detta var givetvis ett stort trauma för en elefant som är så bunden till sin flock och lever hela sitt liv tillsammans med sin familj, och har således utlöst ptsd hos elefanterna i vuxen ålder. Man har funnit att elefanterna som dödade noshörningarna var dessa små elefanter som nu vuxit upp.

Varje gång jag hör eller läser om sätt vi människor behandlar vår planet eller djur mår jag så illa, men aldrig som nu. Denna historia gav mig någon sådan hopplöshet att det känns som att ingenting kommer ordna sig igen! Jag menar, vi kan ju alltid rehabilitera djur, men vem vet vilka andra arter som kan känna såhär och hur mycket vi utsätter djuren för? Dom kommer ju aldrig bli fixade igen! Deras flock är uppriven och tryggheten förstörd. Inte bara för den här flocken utan majoriteten av elefantflockar splittras. Och det är ju bara att sätta sig in i hur man själv skulle känna.

Karma.

Det finns ju liksom så mycket tid över åt att planera kreativa idéer och samla energi, något jag aldrig hade förut. Det var många många månader sedan jag hade så mycket inspiration som nu och dessutom så mycket egna jobb! Alla pratar ju alltid om fördelen med att planera sin egen tid som egen företagare. Och det får jag hålla med om. Jag gillar att kunna sitta ner i timmar och sortera kvitton, kolla mail och dricka kaffe, samtidigt som jag kan prata med mina vänner. Nu ska jag bara göra en kraftsamling för att fylla på med mer jobb!

Nu åter till business och mängder av fotojobb har rullat in sista veckan! Jag är så glad för det för jag har verkligen saknat att jobba. Bröllop blir det mest av i juni och även ett par barnfotograferingar står på listan.

Om du vill boka mig för sommaren är det dags, för helgerna rinner iväg. 

Halva min tid har nu gått i Adelaide och jag har tre månader kvar att njuta av solen. Tänkte passa på att berätta vad jag har gjort i korta drag.

Jag har hunnit att jobba som glass&läsk försäljare 4 dagar. Detta under ett event jag aldrig hade hört talas om innan jag kom hit – Cricket. Detta är en mycket viktig sport i detta land och jag måste erkänna – jag fattar ingenting. Men erfarenhet har jag fått av det, framförallt att kunna ge service under tidspress på engelska och i ny valuta!

Sen har jag även hunnit att volontär-arbeta som barn&ungdomsledare tillsammans med Chris kusin Ashlee som pluggar till lärare. Hon jobbar med att ta hand om ca 70 barn på sommarlov. Vi gjorde en rad utflykter, bl.a till ett zoo där jag fick hålla i en krokodil och mata papegojor. Vi gick på bio och såg Yogi Bear och firade Australia day. Barnen verkade gilla mig, även om en av småtjejerna ”stal” (manipulerade mig till att ge bort) min lunch första dagen och de flesta trodde att jag kom från Schweiz.

Jag lärde mig extremt mycket under de få dagar jag jobbade med barnen. Jag saknade mitt jobb som baby&barn fotograf där hemma och funderade på hur jag skulle fått barnen att skratta på engelska. Pick-a-boo funkar ju inte lika bra som titt-ut? Jag har faktiskt sökt ett jobb som barnfotograf här i Adelaide där man jobbar i shoppingcenter med att fota kunder. De har inte hört av sig än…

Så nu när halva tiden har gått har jag fortfarande inte haft ett fotojobb , men jag deppar inte ihop för det. Faktum är att det har vart riktigt bra för mig att göra något annat än foto tror jag. Det har verkligen lärt mig uppskatta mina år i fotostudion och även gett mig massor av tid att planera för hur jag vill ha mitt eget företag framöver. För när jag kommer hem är jag för första gången sedan studenten ”arbetslös” men å andra sidan kan man kalla sig det med eget företag? Det är hur som helst enbart upp till mig själv att hitta mina egna kunder från och med nu.

Now I am back in my hometown and relaxing with my family. My brother and dad came with the car to Stockholm to pack my things, and it took quiet some time. The car was stuffed to the last centimeter. So I spend 2 hours now just sorting everything out, throwing things away and unpack. I feel free and excited to see what will happen the next near future.

My boss came with the greatest cheesecake to me and my girls this tuesday.

A last traditional FIKA

My beautiful gifts, the flowers and the book is from my oldest boss P.O that I have worked for, for more than 2 years. Really sweet. I also got two lovely bracelets from my colleges at modelhouse.