Hela resan till Sydafrika började med att jag satt på mitt sommarvikariat på Folkbladet en söndagkväll, hade gjort klart alla uppdrag och väntade egentligen bara på att nåt skulle hända. Satt och surfade runt och funderade på livet när jag googlade ordet ”djurvolontär”.
Jag har alltid tänkt att om man volontärarbetar måste man göra det med människor. Men jag är inte så intresserad av det – det finns så många andra som gör det bättre än jag. Hemma i vardagen jobbar jag så mycket med människor (dessutom, i denna stund när jag surfade var jag mitt uppe i jobbet som konfirmandledare) och därför längtade jag efter att göra något HELT annat och få lite perspektiv.
När jag hittade Work & Travels Afrikaprogram kände jag direkt WOW , jag har hittat rätt! Jag har aldrig lockats av tanken att backpacka i asien, lära ut engelska i sydamerika eller bo i någon storstad i typ Kina eller USA. Däremot har jag alltid känt en längtan till Afrika. Jag känner så många som vill och har velat göra den här typen av resa jag just beskrev, eller bara festa på så många sätt man kan. Inget av det är något för mig, så därför kände jag att det här var något som jag vill spendera pengar och tid på.
Nästa steg var att hitta någon som kände samma som jag. Det var inte så lätt visade det sig. För även om många nappade på idéen och tyckte det lät hur ballt som helst var ingen riktigt redo att ta steget o bara säga – sure vi kör på! De flesta sa ”ÅH det vill jag verkligen göra, men kan du inte vänta ett tag?”
När jag planterade idén för Isak hade jag inte en tanke på att han skulle vilja följa med – jag trodde han hade gjort sitt livs resa och kände sig nöjd med att ha levt i Australien 1 år. Kände väl lite att jag gett upp om att komma till Afrika på denna sida av året iallafall.
När jag läste på facebook att han inte kommit in på den utbildning han ville och inte visste vad han skulle göra med livet passade jag på att påminna honom.. Och sen vet jag inte hur det kom sig men där och då på något sätt sa vi ”VI KÖR” och sen har man behövt påminna sig själv och varandra att jo, oavsett vad som händer åker vi nångång.
Någon gång skulle bli mycket snarare än jag trodde i augusti när jag såg beskrivningen av programmet. När jag läste en tjejs dagbok som rest med dom fastnade jag direkt. Sova ute under stjärnorna med två geparder som nafsar en i håret.. Där och då visste jag.
Sen har jag haft nån romantisk fin bild över ett liv i tält i 30 dagar. Inte alls så underbart. Wildlife med myggnät och robinsson-instinkter trodde jag. Tills Isak fick hem mer info ikväll och berätta att vi ska bo i typ ett hus/hydda med egen pool! Vad hände med vildmarken?? Hoppas vi får campa lite också!
no comments